Filosoferande…

CRISALIDA

Medan Elisabeth Kubler Ross fanns här på jorden ville hon lära oss om döden, och liksom hon är jag övertygad om att när vi dör fortsätter vårt medvetande och vår själ att leva vidare i en annan dimension...
Och liksom hon vill jag inte komma tillbaka..” jag strejkar, jag vill absolut inte tillbaka.. jag har lärt mig tllräckligt och då vill jag dansa bland galaxerna” - sa hon!
Jag minns den gången när jag arbetade på Solberga Sjukhus och jag visste att jag skulle besöka obduktionsavdelningen... Varför? - har jag ingen aning om.. bara att jag visste att jag skulle gå ner..
Och när jag kom dit kände jag genast att runtomkring mig fanns alla de avlidnas röster, fast ohörbara.. bara en stark, mycket stark närvaro.. av deras ”själar” eller det som varit aktivt i deras existenser .. och som nu var på väg bort någon annanstans... Och jag VISSTE att Döden inte var ett SLUT... utan en övergång till något annat!! Kvar på bårarna i obduktionssalen fanns bara skalen efter de varelser där ”livet” funnits! Resterna av kokongerna...
Som jag förstår det är det så som Elisabeth Kubler Ross menade ... att livet här kan liknas vid en fjärils tillblivelse... vi lever i en kokong och i dödsögonblicket öppnas kokongen och vi blir fjärilar.... (som lever för en dag) för att sedan fortsätta ett annat slags existens som...... var??