Telefonen ringer den ena signalen efter den andra. Långt, långt borta någonstans.. till sist lyckas den avlägsna signalen penetrera hjärnan såpass att jag vaknar och inser att det faktiskt inte finns något annat att göra än att ta mig upp ur sängen och linka fram till apparaten och svara... den fortsätter att ringa.. måste vara viktigt

.."hello!" Jag svarar kort och hör själv att jag låter irriterad. I den andra änden hörs en välbekant röst. Jag vaknar till ordentligt.. "Hello Solveig" Can I speak with Alberto?" .. "Yes.. hold on!" När jag bär in den trådlösa till A i sovrummet fylls jag av onda aningar.. Hon hade låtit oförskämt pigg... inget annat än vänlighet i rösten..
Jag räcker telefonen till A utan ett ord. Jag går tillbaka till sängen men förstår att jag inte kommer att kunna somna om.
Det dröjer inte särskilt länge innan hans röstläge stiger.. jag kan höra honom trots AC:ns brummande och Brynolfssons uppläsning ur "Flickan som lekte med elden" i hörlurens snäcka..
Jaha!! Så var det dax igen!! Fa´n!