från slutet av september

La Familia Boriqua


Vansinnet har börjat igen!
För cirka en månad sedan kom min svägerska tillbaka till ön en tid då vi kunnat andas en aning dvs. vi har kunnat leva under mera normala förhållanden än de som rådde fram till farmors död i februari, ja bortsett från de hemska telefontrakasserierna från Ana Maria nu från Boston istället och som gjorde att vi fick lov att skaffa oss Caller ID. Efter sin mammas begravning reste AM med dotter till Boston. Nu är hon alltså tillbaks och vi åter igen utsatta för hennes vansinniga beteende med hotelser och trakasserier. När min mans systerdotter berättade att hennes mamma skulle resa tillbaka till Puerto Rico igen insåg vi naturligtvis att nu var det slut med friden. Inte mycket att göra åt tyvärr. Efter hyresvärdens hot om vräkning såg hon sig tvungen att be sin mamma flytta. Främst pga klagomål från grannarna gällande Pepe, min svägerskas fruktansvärda hund. Jag tror inte att hon var speciellt ledsen över det utan som jag insett hela tiden fanns det inte en chans att de skulle kunna bo tillsammans någon längre tid. Det har inte fungerat tidigare och skulle inte göra det nu heller. Galen hund eller inte.

Idag är det fredagen den 28 september 2007.
Bortsett från ett antal ilskna besök och telefonsamtal har det varit förvånansvärt lugnt. Idag hände det vi fruktat. Just nu väntar jag på att min man ska komma tillbaka hem från Centro Medico. Nej, som tur var blev ingen av oss allvarligt skadad. Men det kunde ha gått riktigt illa.
Det började med att AM ringde och ville prata med sin bror. På min fråga om han skulle ta samtalet sa han att jag skulle tala om för henne att han inte mådde bra och inte kunde tala med henne. Vilket jag gjorde. Noga med att säga adjö! Samtidigt som jag tryckte in avstängningsknappen hörde jag henne ... ´`jag vill att du säger..... som vanligt måste man avbryta och slänga på´luren`´.. vilket vi förståss vet sedan gammalt inte får henne att sluta.. så jag stod kvar vid telefonen beredd att lyfta och lägga på... ett antal ggr.. det brukar vara så. Men det kom ingen ny påringning.. Skönt! Så jag satte mig vid datorn igen. Lite senare hör vi hur hon skriker våra namn utanför husets entre... Gå inte dit, säger jag.. du vet hur det blir.. hon är ju galen!! Hur galen hade vi inte riktigt förstått.. men när vi hör hur hon sliter i järngrinden och skriker helt vansinnigt.. går vi dit! Hon håller på att demolera hela grinden!! Visserligen var den trasig redan men höll ändå ihop med hjälp av ståltråd... fast inte nu längre.. det hade behövts ordentliga krafter för att slita sönder den så att den lossnade helt från sina fästen.. duktigt jobbat av en så sjuk och invalidiserad gammal kärring med pacemaker...
Hon rasar... som en furia... gapar och skriker.. okvädingsord och förolämpningar och som vanligt anklagelser om påstådda oförrätter sedan flera decennier.... grannarna står och gapar.... men att någon skulle ingripa kan man ju inte vänta sig... inte ens när hon attackerar sin bror... och han brottar ner henne på garagegolvet. Utfallet var egentligen riktat mot mig.. och det var det som fick min man att brotta ner henne.. något som jag inte märkte eftersom jag vänt och var på väg in i huset för att ringa polisen.. igen.. jag hade redan ringt 911 när jag såg att hon var helt galen och grinden söndersliten.. men det hade inte kommit någon polis, så jag ringde igen.. vänder mig om och ser att de slåss.. Nu får jag hjärtklappning.. och skriker till kvinnan på larmcentralen att ... det är bråttom ..dom slåss!!! Hon kopplar mig till polisen... som svarar efter en hel evighet..... jo, vi skickar en bil!!! Tack, tack! Under tiden håller A nere sin syster på golvet.. ingen lätt sak.. hon är som en demon..alldeles röd i ansiktet, spottar och fräser och svär och skriker.. har inslag av excorcism faktiskt.. får mig att tänka på filmen med Max von Sydow, hon är stor som ett hus och stark som en björn... trots sin bräckliga (enligt egen uppgift) konstitution och hälsa.. som hon naturligtvis genast uppolyser om och hänvisar till när polisen äntligen anländer..och menar att hon legat nerklämd av sin bror i tjugo minuter,,, men hon lyckas ge mig en ordentlig spark på benet där hon ligger kvar trots att A. Släppt henne. Inför poliserna! Sedan vidtar hennes vanliga relaterande av vad som hänt... hon är så klart helt oskyldig.... Jag är DOCTORA si och så.. och det är vi som har anfallit henne. Sparkat och slagit... och den vanliga visan om hur vi har utnyttjat deras föräldrar, bott gratis i 20?? År... och till sist dödat deras mor.. Speciellt jag.. Hon har verkligen byggt upp ett intensivt hat mot mig och jag får skulden för allt, sånt som faktiskt hänt och sånt som är rena fantasifostren.. hon tänker inte lämna huset... det är hennes hus och hon gör vad hon viill med det... pekar på allt omkring sig ,.,, det är mitt, mitt osv.
Det tar timmar innan de till sist för bort henne... och då har 6 poliser anlänt, varav en sergeant... som ska avgöra vad som ska ske med henne.. hon vägrar naturligtvis börjar bli ilsk på poliserna också , men tydligen lurade dom iväg henne med ideer om att hon skulle göra anmälan mot oss. I rättssalen dit hon förs... ger domaren en låtsasföreställning med anledning av hennes anmälan – mot oss.. så pass att A. Börjar tro att det kommer att bli som förra gången då hon lyckades vända polisen vi tillkallat emot oss.. men den här gången är det annorlunda.. hon häktas och förs till psyket för undersökning. I handklovar och fullständigt rasande. Det blev nog en överaskning för Doctoran!
Det som oroar mig nu är att dom ska släppa ut henne. Hon kommer att komma raka vägen hit... hennes bil står ute på gatan.. hennes väska och käpp står i vårt vardagsrum... i väskan ligger mobilen och piper.. och jag tänker inte svara...
Och grinden är trasig. Fritt fram.. s a s! Lyckligtvis kan jag låsa ytterdörren. Men kommer det att hindra henne från att hänge sig åt sitt vansinniga behov av att skada oss.. speciellt mig!