Jag tackar min vän för bildspelet (smarta kvinnor) som bara måste skickas vidare... så kyckling, batatas och amarillos får vänta lite trots att jag är så in i vassen hungrig efter ytterligare en dag i San Juan Tribunalens tjusiga väntsal med sina sträckbänkar i hårt mycket hårt trä, bänkrader fullkarvade med Carlos was here och ching, chang osv... unga män i handklovar, till tänderna rustade tuffa Policias och Marshaller i ngt som liknar regnrockar.. pistolerna hänger löst i höfthölstren.
Vad är det här??? det frågar jag mig nu!!! Dvs.. när jag tänker på det som hände...
I morse klockan 6 påbörjades denna dag som nu visat sig vara ytterligare en av dessa in absurdum tillkrånglade livskomplex som jag ska genomlida.. av någon för mig obegriplig anledning. Vid 7 tiden körde vi iväg... A. hade varnat mig att han skulle till skolan först.. var tvungen.. men jag har listat ut att det delvis också beror på att dom numera har stämpelklocka och han ville stämpla in för att inte missa inkomst för de timmar som han sedan skulle smita ut och hjälpa mig i rättssalen.. och det betydde att jag skulle få sitta parkerad tillsammans med Murklan utanför skolbyggnaden..
-Parkera under ett träd,, sa jag. Vill inte sitta i bilen i solen och vänta! Okay, gjort! han hinner knappt in i skolan när det börjar droppa stora tunga vattenhopar ,,,, jag stänger fönstren.. vilket betyder att man måste starta motorn, trycka på knappar.. (veta vilka) och hoppas att mekanismen funkar.. sakta, sakta dras dom ner fönstrena,,, fast i det här fallet kom dom sakta uppkrypande förståss (ursäkta) på min sida måste man sedan trycka ner rutan med egen kraft.. (sen går det inte att få upp den) inte ens om man rusar motorn... inom några tusendels sekunder vräker det ner.. rena niagarafallet,... och inom kort är det dyngsurt där jag sitter.. det regnar in! Om ingen luft kommer in i bilen fylls den genast med ånga... och en otäck kvävningskänsla infinner sig.. nåja det slutar väl snart.. tror jag ja!!
Precis när jag har gått ur bilen 1 timme senare för att gå in och leta upp A. efter att Niagarafallet avtagit betydligt.. så kommer han.. Behöver väl knappast berätta hur det kan vara att sitta i en igenstängd ångande bil och bli våtare och våtare utanpå och surare och surare inuti...
jag vet ju att vi kommer att komma för sent till rättssalen..
Vi kommer till Tribunalen 8.25 (ska vara där 8.30) .... under över alla under!!! Jag anmäler att jag har infunnit mig medan A parkerar ett par kvarter bort.... En halvtimme senare ropas Ana Maria upp... ingen respons, hon har inte kommit.. typiskt!!! Hennes namn ropas upp igen.. ingen Ana Maria... till sist får vi veta att polisen i Carolina inte har delgivit henne stämningen och hon har inte fått domstolsutlåtandet om polisbeskydd... VA!!!! Ny ansökan måste göras. A. åker tillbaka till jobbet. lovar att hämta mig under sin lunch. Jag väntar ytterligare ett antal timmar på att till sist få den nya stämningen och protection ordern... (t o m den 2 nov)... Det värker överallt i kroppen.
A. hämtar upp mig och vi åker till Carolinapolisen som skyller på att dom har en enda röra eftersom dom fått inhysa sig i en annan liten lokal, och inte ens har stolar!!! Kuvertet med stämning och beslut om polisbeskydd är bara som bortblåst!!
Är det konstigt att jag är FÖRBANNAD.. vilket jag vet får A. att darra i knävecken och påpeka att det här är ett helt annat land än Sverige. med helt andra människor,,, osv... dvs jag får inte visa ILSKA det kan tas illa upp.. dessutom bär jag mig åt som AM,, hemskt!!
Jag säger till polisen.. att jag inte tänker lämna lokalen innan jag fått en URSÄKT åtminstone... och vad skulle ni ha gjort om jag skadats under de här dagarna?? Och vad heter den som begått tjänstefel!!
och A. blir blekare och blekare...
Vilken Värld???
Fy attan!
nu ska jag käka!
kram
s..
nu var maten kall!
No comments:
Post a Comment