Årets sista dag!
Jag har bakat bullar!!!! Precis såna som jag brukade baka förr i tiden.... en plåt saffransbullar.. en fläta och en längd fylld med kanel, smör, socker och mald mandel..
Jaha! Vaddåra!! säger någon!!
Men då vet ni inte att jag inte bakat mina bullar sedan vi kom hit 1993... nej, nu ljuger jag! jag har faktiskt gjort det en gång.. men resultatet var så nedslående att jag helt tappade sugen..
Men nu är det gjort!
Tack kära nya spis!!!
Plus att det idag var mulet och litet regnigt.. och inte så himla hett!!
Nu ska jag ta en fika och en saffransbulle! Mums!
jo, jag gjorde oxå piroger!
Sunday, December 31, 2006
Tuesday, December 26, 2006
Sunday, December 17, 2006
The reason for Court-hearings:
On Sunday the 5th of November my sister in law, came to our home in Country Club and started her usual harassment of us, i.e she made clear that she was not to leave until she had said all she wanted to say. She did not stay in the garage or outside the gate as she had done the last times but parked herself in one of the chairs. My husband told her that he had to work
with the warning cards for his students and that this was not a good time for him and asked her to 'please' leave. She got very agitated and began to throw a lot of insults and bad words about us and our marriage. When she called me a whore my husband had heard enough and said that if she did not leave he was going to call the police. She just laughed. And it only led to more provocations and she said that she was not going to leave HER house!
We were already so tired of her manipulations and demands. All done in a very malicious way, the same behaviour since she came back after her boyfriend´s death (not husband as she said before the Judge at the hearing) The same as she and her daughter have done for so long now, calling us and arguing. Disturbing our peace and minds. Very much upsetting Doña Ana.
Calling and calling even if we hang up on them. It was getting even worse some time ago when my husband asked for them to start discussing the inheritance after their father. For years we have been called parasites and worse. We were fed up with their (hers and her daughters)constant harassments, always causing tensions and quarrels. Also that it caused a lot of pain to Doña Ana. The house we call our home since 1993, and own by my husbands parents, has been considered his. Meaning that it was to be his with properly ownership (some day). He needed this considering we all get old, and of bad health and because we have put a lot of money in it, by repairs and rebuilding and also because it will be necessary to get som help from outside with the care-taking of his mother when we don't have the strength to do it. Then my husband suggested that one of the properties (3) could be sold in order to finance such a help (a nurse). We have been forced to take heavy loans to finance the work and reinforcement of the house and our economy has suffered a great deal. We can not afford it without help. The only help so far has been small amount of his mother's monthly pension checks. To help with utility-bills and food. Her social security check has never been touched. Not even for a loan that he needed and asked from her for the repairs of our old car which is in very bad shape and much needed also for transports to hospitals, or pharmacy. His mother refused, when he asked her to help.One day he went with her to the bank and realised that his mother had $52.000 in her account. Difficult for him to understand that she did not want to help. Money that now is gone, because his sister has emptied the account! We even had to help them with financing (another loan) the repairs of his mother's house. Resulting in that I could not travel to my mothers funeral in Sweden and be with my children, grandchildren, relatives and friends in this very sad moment.
There was no more money!!
My sister in law did not want to discuss anything, except her concerns with this of
taking care of their mother..and the repairs of the house in Castellana, which she was going to live in (for free) after she has been thrown out from her apartment in Santurce. The care of their mother she always said was HIS responsibility, because she herself can not.. she is an invalid a.s.o... Not considering that my husband has a hard tough job as a teacher in a public Highschool and also take courses at the U.P.R (demands by The Dep. of Education for being able to keep his work). Finally he did not see any other way than to ask for legal help. With the result that she called the Lawyer and insulted him.. now she is calling our Lawyer's work a
harassment!!! She still refuses to do anything regarding this.
Well, this Sunday my husband called the police (to her big surprise) and when they arrived she continued with her insults and twisted accusations - telling the police very private and intimate details of our marriage, fabricated lies and accused me (in front of them) of stealing money from her mother's purse. Without proofs, without any respect and with all her malice. Without any concern of me being in mourning after my mother's death. Naturally I reacted and I said that she was lying. When asked by the police if we wanted to "file charges" of "Disturbing the Peace" - My husband declined. He said no. Only of consideration to his mother. He thought it would be too painful for her. He just needed their help to make her leave! Who, even when forced by the police to get out, stayed in the garage and outside the gate and chatted with one of the police -
men, still throwing insults to me calling me, among other things, "Bitch"! I was told that I could file charges for "Mala Lengua" or calumniation. I wrote my name in the Policeman's notebook. Later we found out that these two policemen had taken her side and were against us. (?)
Later that day,(the 5th) or directly after, My sister in law filed charges against us.. Accusing us of maltreatment of her mother and much, much more in a very "special writing". 3 full pages
Irate, confusing and ALL just lies and fabrications.
Even in front of the judge at the following hearing, the 10th of November, she continued to accuse us of doing bad things, maltreatment and she was telling lies even though she was sworn in, details from my marriage, completely out of context and not true. All a sad result of a very sick, frustrated and bitter woman's guilt feelings and maybe because of not getting the respect that she demands... as Doctora . A woman who has a record, of many visits to courtsessions and hearings and once was arrested by the police in USA and put under arrest after violant threats towards her Ex-husband and the police. Not allowed to travel out of the jurisdiction for a year.
She is a violant person, with a drug problem and I am sorry to say that I have reasons to feel unsafe with her as my enemy.
On Sunday the 5th of November my sister in law, came to our home in Country Club and started her usual harassment of us, i.e she made clear that she was not to leave until she had said all she wanted to say. She did not stay in the garage or outside the gate as she had done the last times but parked herself in one of the chairs. My husband told her that he had to work
with the warning cards for his students and that this was not a good time for him and asked her to 'please' leave. She got very agitated and began to throw a lot of insults and bad words about us and our marriage. When she called me a whore my husband had heard enough and said that if she did not leave he was going to call the police. She just laughed. And it only led to more provocations and she said that she was not going to leave HER house!
We were already so tired of her manipulations and demands. All done in a very malicious way, the same behaviour since she came back after her boyfriend´s death (not husband as she said before the Judge at the hearing) The same as she and her daughter have done for so long now, calling us and arguing. Disturbing our peace and minds. Very much upsetting Doña Ana.
Calling and calling even if we hang up on them. It was getting even worse some time ago when my husband asked for them to start discussing the inheritance after their father. For years we have been called parasites and worse. We were fed up with their (hers and her daughters)constant harassments, always causing tensions and quarrels. Also that it caused a lot of pain to Doña Ana. The house we call our home since 1993, and own by my husbands parents, has been considered his. Meaning that it was to be his with properly ownership (some day). He needed this considering we all get old, and of bad health and because we have put a lot of money in it, by repairs and rebuilding and also because it will be necessary to get som help from outside with the care-taking of his mother when we don't have the strength to do it. Then my husband suggested that one of the properties (3) could be sold in order to finance such a help (a nurse). We have been forced to take heavy loans to finance the work and reinforcement of the house and our economy has suffered a great deal. We can not afford it without help. The only help so far has been small amount of his mother's monthly pension checks. To help with utility-bills and food. Her social security check has never been touched. Not even for a loan that he needed and asked from her for the repairs of our old car which is in very bad shape and much needed also for transports to hospitals, or pharmacy. His mother refused, when he asked her to help.One day he went with her to the bank and realised that his mother had $52.000 in her account. Difficult for him to understand that she did not want to help. Money that now is gone, because his sister has emptied the account! We even had to help them with financing (another loan) the repairs of his mother's house. Resulting in that I could not travel to my mothers funeral in Sweden and be with my children, grandchildren, relatives and friends in this very sad moment.
There was no more money!!
My sister in law did not want to discuss anything, except her concerns with this of
taking care of their mother..and the repairs of the house in Castellana, which she was going to live in (for free) after she has been thrown out from her apartment in Santurce. The care of their mother she always said was HIS responsibility, because she herself can not.. she is an invalid a.s.o... Not considering that my husband has a hard tough job as a teacher in a public Highschool and also take courses at the U.P.R (demands by The Dep. of Education for being able to keep his work). Finally he did not see any other way than to ask for legal help. With the result that she called the Lawyer and insulted him.. now she is calling our Lawyer's work a
harassment!!! She still refuses to do anything regarding this.
Well, this Sunday my husband called the police (to her big surprise) and when they arrived she continued with her insults and twisted accusations - telling the police very private and intimate details of our marriage, fabricated lies and accused me (in front of them) of stealing money from her mother's purse. Without proofs, without any respect and with all her malice. Without any concern of me being in mourning after my mother's death. Naturally I reacted and I said that she was lying. When asked by the police if we wanted to "file charges" of "Disturbing the Peace" - My husband declined. He said no. Only of consideration to his mother. He thought it would be too painful for her. He just needed their help to make her leave! Who, even when forced by the police to get out, stayed in the garage and outside the gate and chatted with one of the police -
men, still throwing insults to me calling me, among other things, "Bitch"! I was told that I could file charges for "Mala Lengua" or calumniation. I wrote my name in the Policeman's notebook. Later we found out that these two policemen had taken her side and were against us. (?)
Later that day,(the 5th) or directly after, My sister in law filed charges against us.. Accusing us of maltreatment of her mother and much, much more in a very "special writing". 3 full pages
Irate, confusing and ALL just lies and fabrications.
Even in front of the judge at the following hearing, the 10th of November, she continued to accuse us of doing bad things, maltreatment and she was telling lies even though she was sworn in, details from my marriage, completely out of context and not true. All a sad result of a very sick, frustrated and bitter woman's guilt feelings and maybe because of not getting the respect that she demands... as Doctora . A woman who has a record, of many visits to courtsessions and hearings and once was arrested by the police in USA and put under arrest after violant threats towards her Ex-husband and the police. Not allowed to travel out of the jurisdiction for a year.
She is a violant person, with a drug problem and I am sorry to say that I have reasons to feel unsafe with her as my enemy.
Tuesday, December 12, 2006
Nytt Domstolsförhör
dag var det nytt förhör i Carolinas Domstol. Det gick bra! För oss. Men troligen inte för A-M som blev utslängd av tre marshals.
Det första domaren sa var att varna oss för att störa proceduren i rättssalen. Dvs vi skulle hålla tyst när domaren pratade osv..
Advokaten från "Byrån för de äldre (!)" hade tagit med sig sin chef..Alberto berättade för mig tidigare att dom hade insett hur problematisk A-M är och att dom skrivit en begäran om att A-M skulle genomgå en test för dom tror att hon är psykiskt störd.
Men för att börja från början. När jag kom in i väntsalen såg jag att A-M och farmor inte kommit.. inte heller vår advokat.. så jag gick
fram och hälsade på advokaten och hennes chef. Dom var artiga och vänliga.. (gott tecken!) - efter en stund kom Fidel vår advokat och Alberto som parkerat bilen. Jag började undra om A-M verkligen skulle dyka upp.. Alberto berättade om vad han hört.. dvs att
"äldrebyrån" tvivlade på att A-M var lämplig att ta hand om farmor. Fidel såg glad ut.. (gott tecken) Sen anlände A-M med farmor.
Hon hade ett fast grepp om farmors arm och mer eller mindre släpade fram henne till bänken där damerna fr "åldringsvården" satt
och dessa reste sig och flyttade till bänkraden bakom oss. Spänt läge! A-M viftade med ettpapper och kom fram till damerna
och började prata.. men blev avvisad och satte sig bredvid farmor och började rota i sina väskor.. hon tog fram en tvåliters vattenflaska och den ena medicinburken efter den andra.. Vilken uppvisning! Hon petade i sig piller efter piller från olika burkar och svalde ner med vatten från flaskan.. (se hur sjuk jag är!!!) Jag trodde att hon var smart!! Detta var bland det dummaste hon gjort.. Behövdes inte
ytterligare bevis för hur beroende hon är av "droger" - Detta beteende kommenterades senare inför domaren av "chefen" för "äldrevården"
Dvs efter att AM hade åkt ut..
Flera ggr försökte AM avbryta domaren. trots varningen- och domaren varnade henne igen.. Sen bad hon om att få yttra sig.. och domaren varnade henne för att ta upp sånt som inte var relevant för det här förhöret.. utan att bli åtlydd.. AM satte naturligtvis igång med hela sin litania.. om maltreatment (som ju redan avskrivits) och annat.. om hur hennes bror avgudar sin fru och inte bryr sig om något annat... ser inte hur djävlig jag är... osv.. och massor av annat skitsnack... Bla anklagade hon deras egen (farmors) advokat för "vekhet" - dvs hon hade "svalt" det jag sa när jag fick mitt "utbrott" och tycks såå synd om mig och fallit för mina tårar. Så hon fick kläcka ur sig sina elakheter och verkligen visa upp sig i sitt mentala tillstånd.. till sist hade hon eldat upp sig så till den grad att alla började fatta hur det skulle sluta,, men ingen stoppade henne.. Fidel hade sagt oss att det bästa för oss var att låta henne hållas... ända tills han (Fidel) gick ut och hämtade "marshallerna" -- två herrar och en dam kom in.. domaren varnade AM.. som flipprade ut helt och alla försökte lugna henne... till sist tog dom ut henne.. och farmor följde efter.. "Jag ska gå med Ana Maria!!!" Damerna försökte få henne att stanna... men hon lyssnade inte.
Och förhöret fortsatte utan A-M och farmor...
Våran Fidel bad domaren om ursäkt för mitt "utbrott" under det förra förhöret , vilket accepterades.. den fortsatta diskussionen ledde till att alla var överens om att både farmor och Ana -Maria måste utredas.. Farmor - om hon har Alzheimers - som AM hävdar..
och AM om hon är "riktig i huvudet"...
För vad ska hända med farmor? Vem ska ha "vårdnaden" om henne? Var ska hon bo??
Det får vi se!!!
Inget lär hända nu på ett tag! Nu har "åldringsvården" hand om det hela.
Phu!!
dag var det nytt förhör i Carolinas Domstol. Det gick bra! För oss. Men troligen inte för A-M som blev utslängd av tre marshals.
Det första domaren sa var att varna oss för att störa proceduren i rättssalen. Dvs vi skulle hålla tyst när domaren pratade osv..
Advokaten från "Byrån för de äldre (!)" hade tagit med sig sin chef..Alberto berättade för mig tidigare att dom hade insett hur problematisk A-M är och att dom skrivit en begäran om att A-M skulle genomgå en test för dom tror att hon är psykiskt störd.
Men för att börja från början. När jag kom in i väntsalen såg jag att A-M och farmor inte kommit.. inte heller vår advokat.. så jag gick
fram och hälsade på advokaten och hennes chef. Dom var artiga och vänliga.. (gott tecken!) - efter en stund kom Fidel vår advokat och Alberto som parkerat bilen. Jag började undra om A-M verkligen skulle dyka upp.. Alberto berättade om vad han hört.. dvs att
"äldrebyrån" tvivlade på att A-M var lämplig att ta hand om farmor. Fidel såg glad ut.. (gott tecken) Sen anlände A-M med farmor.
Hon hade ett fast grepp om farmors arm och mer eller mindre släpade fram henne till bänken där damerna fr "åldringsvården" satt
och dessa reste sig och flyttade till bänkraden bakom oss. Spänt läge! A-M viftade med ettpapper och kom fram till damerna
och började prata.. men blev avvisad och satte sig bredvid farmor och började rota i sina väskor.. hon tog fram en tvåliters vattenflaska och den ena medicinburken efter den andra.. Vilken uppvisning! Hon petade i sig piller efter piller från olika burkar och svalde ner med vatten från flaskan.. (se hur sjuk jag är!!!) Jag trodde att hon var smart!! Detta var bland det dummaste hon gjort.. Behövdes inte
ytterligare bevis för hur beroende hon är av "droger" - Detta beteende kommenterades senare inför domaren av "chefen" för "äldrevården"
Dvs efter att AM hade åkt ut..
Flera ggr försökte AM avbryta domaren. trots varningen- och domaren varnade henne igen.. Sen bad hon om att få yttra sig.. och domaren varnade henne för att ta upp sånt som inte var relevant för det här förhöret.. utan att bli åtlydd.. AM satte naturligtvis igång med hela sin litania.. om maltreatment (som ju redan avskrivits) och annat.. om hur hennes bror avgudar sin fru och inte bryr sig om något annat... ser inte hur djävlig jag är... osv.. och massor av annat skitsnack... Bla anklagade hon deras egen (farmors) advokat för "vekhet" - dvs hon hade "svalt" det jag sa när jag fick mitt "utbrott" och tycks såå synd om mig och fallit för mina tårar. Så hon fick kläcka ur sig sina elakheter och verkligen visa upp sig i sitt mentala tillstånd.. till sist hade hon eldat upp sig så till den grad att alla började fatta hur det skulle sluta,, men ingen stoppade henne.. Fidel hade sagt oss att det bästa för oss var att låta henne hållas... ända tills han (Fidel) gick ut och hämtade "marshallerna" -- två herrar och en dam kom in.. domaren varnade AM.. som flipprade ut helt och alla försökte lugna henne... till sist tog dom ut henne.. och farmor följde efter.. "Jag ska gå med Ana Maria!!!" Damerna försökte få henne att stanna... men hon lyssnade inte.
Och förhöret fortsatte utan A-M och farmor...
Våran Fidel bad domaren om ursäkt för mitt "utbrott" under det förra förhöret , vilket accepterades.. den fortsatta diskussionen ledde till att alla var överens om att både farmor och Ana -Maria måste utredas.. Farmor - om hon har Alzheimers - som AM hävdar..
och AM om hon är "riktig i huvudet"...
För vad ska hända med farmor? Vem ska ha "vårdnaden" om henne? Var ska hon bo??
Det får vi se!!!
Inget lär hända nu på ett tag! Nu har "åldringsvården" hand om det hela.
Phu!!
Thursday, November 30, 2006
Onsdagen efter förhöret inför Domaren...
Jag vaknade tröttare än när jag la mig kvällen innan, vimmelkantig, ont i kroppen..
kissnödig. Troligen väckt av ljudet från rinnande vatten och A:s morgonritual i duschen.. rinnande vatten i minst en halvtimme. Kissar.. när det äntligen blir ledigt i badrummet. Lägger mig igen, men kan inte somna om. För mycket brus i skallen.. Alldeles tjockt med irriterande tankar. Hör bjällrorna skallra på mygg-skärmsdörren ut mot garaget. Gnisslet från gallergrinden. Hör hur Mercuryn drar igång och A. kör iväg till jobbet. Sen som vanligt!
Ensam!! Ingen Doña Ana i huset!! Ska jag stiga upp?
Jag har hela huset för mig själv. Underbart!
7.15 - Kanske kan jag somna igen! Gamla och nya störande tankar! Måste ta mig till Big Foot och köpa ciggisar.. dom öppnar 8 tror jag! Äsch! Så, jag går upp. Blaskar av mig.. drar borsten genom håret och sätter upp med klämma.. Häller upp ett glas flaskvatten till två 500gr:s Panadol mot värken i kroppen för annars kan jag nog inte ta mig till Big Foot. Häller flaskvatten i kaffebryggarn (godare än kranvattnet), sätter oxå igång datorn (och fläkten) i Studion samt kollar om jag fått mail.. medan kaffet bryggs.
Inga mail. Häller upp kaffet med mjölken i en av mina fina Gevaliakoppar (present med den nya kaffebryggaren) Smakar på kaffet medan jag printar ut SvD:s korsord - inget morgonkaffe utan korsordslösning. Bär in kaffekopp o korsord till mitt rum - knäpper på AC:n och TV:n. BBC kanalen mal på om den stackars avdöde plutonium-förgiftade spionen. Ligger Putin bakom? Hur många fler har förgiftats? Radioaktivitet har uppmätts på Sushi resturangen i London.... HUA!!! Busch är ute på "Rädda Mig -turneeee... i Världen.. osv..
Inga ciggisar...
8.15 - dom har nog öppnat nu!! Hittar "El Nuevo Dia" inkilad mellan portens galler.. låser upp hänglåset och tar ett stadigt tag i käppen och går till Big Foot... Hoppas på att inte få en kokos-nöt i skallen på väg dit. Det är en härlig morgon.. Himlen klarblå med lätta molnskyar.. Solskenet får den regnvåta Hibiskushäckens blad att glittra.. fåglarna kvittrar.. luften är sval och frisk.
Big Foot's metalljalusier är nerdragna.. inte öppet än?? Sätter mig på en av träbänkarna utanför och blänger litet på den stackars jycken som lagt sig utanför närbutiken.. Den reser sig upp och börjar stappla omkring med ett skadat ben.. ofarlig(?) Ruskigt ful hund! Blodhundsansikte och skabbig. Den har problem att lägga sig ner igen.
Jag Väntar! En handfull människor väntar också utanför läkarmottagningen tvärsöver gatan.. En Vacker guldfärgad (gat)hund.. ser ut som om den kunde vara en avkomma av Julle..vår fina nu avdöde Golden Retriever, försöker korsa gatan men den täta morgontrafiken sätter stopp för det. Väntar! Två bussar hinner passera innan jag tröttnar och går hem igen.
Utan cigaretter.
Bestämmer mig för att idag ska jag åka till Kasinot - det kan jag behöva efter allt skit den senaste tiden. Då kan jag köpa cigissar. Hemma översätter jag den engelska texten från "Befrielsen" till svenska som jag ska skicka till G. Det tar en stund!
12.30 - måste göra mig i ordning om jag ska komma iväg med nästa buss. Skickar email. Hittar ett kuvert från Sverige inkilat där tidningen tidigare satt. Min älskade son i Sverige har skickat Adventsstjärnan! Den ska jag hänga i ett av våra nya fina glasfönster ut mot gatan... blir precis som hemma i Svedala. Finns inte här.. (tror jag)
Big Foot har öppet.. behöver inte tala om vad jag vill ha.. ägaren lägger fram ett paket Marlboro med orden "Como estas Mamacita?" "Bien, Bien... y tu? svarar jag han är lika vänlig som vanligt! 42:an kommer när den ska! (?) Tar bara ett par minuter till bussterminalen - regnet hänger i luften.. tur att jag fick med mig paraply.
Lyckas hitta en ledig sittplats bland alla väntande. Och det blir en lång väntan på att någon av bussförarna ska känna sig manad att sluta lattja och skvallra med kollegor och kompisar.. dricka kaffe eller käka eller vad dom nu pysslar med medan hundratals snälla tålmodiga passagerare (in spe) fyller Iturreguie terminalen. Högtalaren funkar dåligt så många verkar nervösa.. så fort att någon av förarna verkar vara på väg mot en buss.. (vilken?) springer dom ut för att kolla om det kanske är deras buss.. Två bussar kör iväg tomma (?) Men det finns gott om dom..minst ett 15 tal trängs på parkeringsrutorna och längs med terminalens ytterkanter. Tre (eller kanske fler) A5:or väntar på sina förare och passagerare.
Man kan ju alltid roa sig med att försöka gissa buss, dvs vilken som ska bli nästa som ropas upp.. och när? Om det nu blir någon annonsering när högtalaren inte funkar.. I taket hänger ett antal snurrande fläktar, och en TV sitter fastkedjad på en konsol.. Flera Changos (puertoricanska skator modell mindre) flyger omkring och en del duvor har parkerat sig på takbjälkarna. Serveringen intill är flitigt besökt av förare och lunchhungriga passagerare.. jo dom hinner säkert ta det lugnt med maten...
Så äntligen.. högtalaren ropar ut A cinco!!! Vild rusning bland de väntande.. merparten av de väntande tränger ihop sig framför bussdörren.. inga ordnade köer här inte.. folk är iallafall snälla och omtänksamma... mot gamla tanter med käpp.. så jag har inga svårigheter att komma med och t o m få en sittplats på bänken för handikappade och åldringar. En dam mittemot har brett ut sig och sina plastpåsar på 2,5 platser.. intill henne sitter en tjusig karl med svällande muskler i djungelbyxor och minimal undertröja (utan ärmar) Tuffing med solglasögon uppkörda ovanför pannan. Inte ofta man ser en snygg karl på bussarna.. Han letar bland en massa papper i mappar märkta .. "Seguro Vigilancia Nacional'" eller nå't! Aha! en soldat!!
Bussföraren kör ut ur terminalen.. har en livlig diskussion med sig själv (!) om han nu inte pratar med oss passagerare, men ingen tycks vara med i diskussionen.. och jag fattar inte hans mummel. En mansperson med en skjorta i handen springer framför oss i bilkön.. strax innan busshållplatsen rusar han ut framför bussen och viftar med skjortan.. han vill med.. och det får han! Inne i bussen tar han snabbt på sig sin skjorta och knäpper ordentligt alla knapparna innan han ser sig om efter sittplats. Damen med påsarna plockar motvilligt upp dom och han klämmer sig försiktigt ner bredvid henne. Vid nästa hållplats vid biluthyrningsfirmorna längs marginalen kliver tjejen som suttit bredvid mig av.. och "skjortan" intar snabbt hennes plats..
En liten flicka i bländvit brodyrblus och lång volangkjol stiger på. också hennes mamma (eller mera troligt - mormor) och den tjusige "soldaten" reser sig genast och erbjuder sin sittplats.. och tappar alla sina papper.. som "skjortan" snabbt plockar upp åt honom. Artiga, hjälpsamma puertorikaner.. Flickan ska på fest! Mitt på dagen! Hon är så fin.. med den bländvita blusen mot en chokladbrun (mörk choklad) hud och ovanför bluskanten glittrar små mini guldpaljetter, fastsatta (eller sprayade) direkt på huden.. på rygg och hals.
Bussföraren har problem... han gestikulerar och verkar en aning oroad.. med en nyckel försöker han plocka upp myntet som fastnat i myntöppning på kassetten intill förarstolen. Samtidigt som han kör ut bussen på motorvägen med dess hiskeliga trafik.. USCH!! hur ska det här gå? Han ger upp! Telefonerar, rapporterar till centralen, antar jag.. och vid påföljande hållplatser tar han inte upp passagerare.. släpper bara av.. de som väntat ihärdigt (kanske lika länge som vi i termi-nalen) ser bara en stängd dörr och en förare som gör en gest som om han "skär halsen av sig" - skrattar och skakar på huvudet.. kanske fattar dom.. vad vet jag! Blir att vänta på ny buss!! Utom om man är ung söt tjej... som de två som får åka med - gratis... De andra får stå kvar i hettan eller regnet som te x de två skol pojkarna,, bara för att myntnedsläppet inte släpper genom flera mynt. Ja, ja tanten på sätet bredvid mig muttrar något och jag instämmer naturligtvis, fast jag inte förstår vad hon säger.. "Si, si es stupido.." muttrar jag artigt!
När jag ska gå av vid Kasinot i Isla Verde blir jag en aning orolig för bussen stannar inte vid hållplatsen (som är full med folk) och jag som rest mig.. skriker" Mira!" Jo, jag hade tryckt på "gå-avbandet" Bussen stannar ett par meter från hållplatsen och föraren säger något som jag tror är ungefär. "Lugn, lugn.. lilla tanten!" -- Så när jag går av genom framdörren möter jag den framrusande hopen av folk som vill med.. Jag bryr mig inte ens om att kolla - ingen av dom är ung och vacker tjej!! Jag tar mig fram till El San Juan Hotel & Casino's fina komplex och ser att
"Starbucks" ska öppna i en av lokalerna.. bland alla de fina lyxbutikerna och restaurangerna.
Jag är framme!
Ser på klockan! Den är över 2.30 Det har gått cirka 1 och en halv timme. Kasinot?? Jo jag vann!!! Flera hundra dollars.... berodde säkert på att jag hade retro- halsbandet med hjärtan m.m i nån slags metall (inte silver) jag fått av mamma på mig.
kkkkkkkkkkkkkkkkk
kissnödig. Troligen väckt av ljudet från rinnande vatten och A:s morgonritual i duschen.. rinnande vatten i minst en halvtimme. Kissar.. när det äntligen blir ledigt i badrummet. Lägger mig igen, men kan inte somna om. För mycket brus i skallen.. Alldeles tjockt med irriterande tankar. Hör bjällrorna skallra på mygg-skärmsdörren ut mot garaget. Gnisslet från gallergrinden. Hör hur Mercuryn drar igång och A. kör iväg till jobbet. Sen som vanligt!
Ensam!! Ingen Doña Ana i huset!! Ska jag stiga upp?
Jag har hela huset för mig själv. Underbart!
7.15 - Kanske kan jag somna igen! Gamla och nya störande tankar! Måste ta mig till Big Foot och köpa ciggisar.. dom öppnar 8 tror jag! Äsch! Så, jag går upp. Blaskar av mig.. drar borsten genom håret och sätter upp med klämma.. Häller upp ett glas flaskvatten till två 500gr:s Panadol mot värken i kroppen för annars kan jag nog inte ta mig till Big Foot. Häller flaskvatten i kaffebryggarn (godare än kranvattnet), sätter oxå igång datorn (och fläkten) i Studion samt kollar om jag fått mail.. medan kaffet bryggs.
Inga mail. Häller upp kaffet med mjölken i en av mina fina Gevaliakoppar (present med den nya kaffebryggaren) Smakar på kaffet medan jag printar ut SvD:s korsord - inget morgonkaffe utan korsordslösning. Bär in kaffekopp o korsord till mitt rum - knäpper på AC:n och TV:n. BBC kanalen mal på om den stackars avdöde plutonium-förgiftade spionen. Ligger Putin bakom? Hur många fler har förgiftats? Radioaktivitet har uppmätts på Sushi resturangen i London.... HUA!!! Busch är ute på "Rädda Mig -turneeee... i Världen.. osv..
Inga ciggisar...
8.15 - dom har nog öppnat nu!! Hittar "El Nuevo Dia" inkilad mellan portens galler.. låser upp hänglåset och tar ett stadigt tag i käppen och går till Big Foot... Hoppas på att inte få en kokos-nöt i skallen på väg dit. Det är en härlig morgon.. Himlen klarblå med lätta molnskyar.. Solskenet får den regnvåta Hibiskushäckens blad att glittra.. fåglarna kvittrar.. luften är sval och frisk.
Big Foot's metalljalusier är nerdragna.. inte öppet än?? Sätter mig på en av träbänkarna utanför och blänger litet på den stackars jycken som lagt sig utanför närbutiken.. Den reser sig upp och börjar stappla omkring med ett skadat ben.. ofarlig(?) Ruskigt ful hund! Blodhundsansikte och skabbig. Den har problem att lägga sig ner igen.
Jag Väntar! En handfull människor väntar också utanför läkarmottagningen tvärsöver gatan.. En Vacker guldfärgad (gat)hund.. ser ut som om den kunde vara en avkomma av Julle..vår fina nu avdöde Golden Retriever, försöker korsa gatan men den täta morgontrafiken sätter stopp för det. Väntar! Två bussar hinner passera innan jag tröttnar och går hem igen.
Utan cigaretter.
Bestämmer mig för att idag ska jag åka till Kasinot - det kan jag behöva efter allt skit den senaste tiden. Då kan jag köpa cigissar. Hemma översätter jag den engelska texten från "Befrielsen" till svenska som jag ska skicka till G. Det tar en stund!
12.30 - måste göra mig i ordning om jag ska komma iväg med nästa buss. Skickar email. Hittar ett kuvert från Sverige inkilat där tidningen tidigare satt. Min älskade son i Sverige har skickat Adventsstjärnan! Den ska jag hänga i ett av våra nya fina glasfönster ut mot gatan... blir precis som hemma i Svedala. Finns inte här.. (tror jag)
Big Foot har öppet.. behöver inte tala om vad jag vill ha.. ägaren lägger fram ett paket Marlboro med orden "Como estas Mamacita?" "Bien, Bien... y tu? svarar jag han är lika vänlig som vanligt! 42:an kommer när den ska! (?) Tar bara ett par minuter till bussterminalen - regnet hänger i luften.. tur att jag fick med mig paraply.
Lyckas hitta en ledig sittplats bland alla väntande. Och det blir en lång väntan på att någon av bussförarna ska känna sig manad att sluta lattja och skvallra med kollegor och kompisar.. dricka kaffe eller käka eller vad dom nu pysslar med medan hundratals snälla tålmodiga passagerare (in spe) fyller Iturreguie terminalen. Högtalaren funkar dåligt så många verkar nervösa.. så fort att någon av förarna verkar vara på väg mot en buss.. (vilken?) springer dom ut för att kolla om det kanske är deras buss.. Två bussar kör iväg tomma (?) Men det finns gott om dom..minst ett 15 tal trängs på parkeringsrutorna och längs med terminalens ytterkanter. Tre (eller kanske fler) A5:or väntar på sina förare och passagerare.
Man kan ju alltid roa sig med att försöka gissa buss, dvs vilken som ska bli nästa som ropas upp.. och när? Om det nu blir någon annonsering när högtalaren inte funkar.. I taket hänger ett antal snurrande fläktar, och en TV sitter fastkedjad på en konsol.. Flera Changos (puertoricanska skator modell mindre) flyger omkring och en del duvor har parkerat sig på takbjälkarna. Serveringen intill är flitigt besökt av förare och lunchhungriga passagerare.. jo dom hinner säkert ta det lugnt med maten...
Så äntligen.. högtalaren ropar ut A cinco!!! Vild rusning bland de väntande.. merparten av de väntande tränger ihop sig framför bussdörren.. inga ordnade köer här inte.. folk är iallafall snälla och omtänksamma... mot gamla tanter med käpp.. så jag har inga svårigheter att komma med och t o m få en sittplats på bänken för handikappade och åldringar. En dam mittemot har brett ut sig och sina plastpåsar på 2,5 platser.. intill henne sitter en tjusig karl med svällande muskler i djungelbyxor och minimal undertröja (utan ärmar) Tuffing med solglasögon uppkörda ovanför pannan. Inte ofta man ser en snygg karl på bussarna.. Han letar bland en massa papper i mappar märkta .. "Seguro Vigilancia Nacional'" eller nå't! Aha! en soldat!!
Bussföraren kör ut ur terminalen.. har en livlig diskussion med sig själv (!) om han nu inte pratar med oss passagerare, men ingen tycks vara med i diskussionen.. och jag fattar inte hans mummel. En mansperson med en skjorta i handen springer framför oss i bilkön.. strax innan busshållplatsen rusar han ut framför bussen och viftar med skjortan.. han vill med.. och det får han! Inne i bussen tar han snabbt på sig sin skjorta och knäpper ordentligt alla knapparna innan han ser sig om efter sittplats. Damen med påsarna plockar motvilligt upp dom och han klämmer sig försiktigt ner bredvid henne. Vid nästa hållplats vid biluthyrningsfirmorna längs marginalen kliver tjejen som suttit bredvid mig av.. och "skjortan" intar snabbt hennes plats..
En liten flicka i bländvit brodyrblus och lång volangkjol stiger på. också hennes mamma (eller mera troligt - mormor) och den tjusige "soldaten" reser sig genast och erbjuder sin sittplats.. och tappar alla sina papper.. som "skjortan" snabbt plockar upp åt honom. Artiga, hjälpsamma puertorikaner.. Flickan ska på fest! Mitt på dagen! Hon är så fin.. med den bländvita blusen mot en chokladbrun (mörk choklad) hud och ovanför bluskanten glittrar små mini guldpaljetter, fastsatta (eller sprayade) direkt på huden.. på rygg och hals.
Bussföraren har problem... han gestikulerar och verkar en aning oroad.. med en nyckel försöker han plocka upp myntet som fastnat i myntöppning på kassetten intill förarstolen. Samtidigt som han kör ut bussen på motorvägen med dess hiskeliga trafik.. USCH!! hur ska det här gå? Han ger upp! Telefonerar, rapporterar till centralen, antar jag.. och vid påföljande hållplatser tar han inte upp passagerare.. släpper bara av.. de som väntat ihärdigt (kanske lika länge som vi i termi-nalen) ser bara en stängd dörr och en förare som gör en gest som om han "skär halsen av sig" - skrattar och skakar på huvudet.. kanske fattar dom.. vad vet jag! Blir att vänta på ny buss!! Utom om man är ung söt tjej... som de två som får åka med - gratis... De andra får stå kvar i hettan eller regnet som te x de två skol pojkarna,, bara för att myntnedsläppet inte släpper genom flera mynt. Ja, ja tanten på sätet bredvid mig muttrar något och jag instämmer naturligtvis, fast jag inte förstår vad hon säger.. "Si, si es stupido.." muttrar jag artigt!
När jag ska gå av vid Kasinot i Isla Verde blir jag en aning orolig för bussen stannar inte vid hållplatsen (som är full med folk) och jag som rest mig.. skriker" Mira!" Jo, jag hade tryckt på "gå-avbandet" Bussen stannar ett par meter från hållplatsen och föraren säger något som jag tror är ungefär. "Lugn, lugn.. lilla tanten!" -- Så när jag går av genom framdörren möter jag den framrusande hopen av folk som vill med.. Jag bryr mig inte ens om att kolla - ingen av dom är ung och vacker tjej!! Jag tar mig fram till El San Juan Hotel & Casino's fina komplex och ser att
"Starbucks" ska öppna i en av lokalerna.. bland alla de fina lyxbutikerna och restaurangerna.
Jag är framme!
Ser på klockan! Den är över 2.30 Det har gått cirka 1 och en halv timme. Kasinot?? Jo jag vann!!! Flera hundra dollars.... berodde säkert på att jag hade retro- halsbandet med hjärtan m.m i nån slags metall (inte silver) jag fått av mamma på mig.
kkkkkkkkkkkkkkkkk
Saturday, November 04, 2006
Tuesday, August 15, 2006
Ingrid Maria blev 91 år och litet till! Min mamma skulle ha fyllt 92 i januari nästa år men fick somna in nyligen efter ett långt och innehållsrikt liv. Ingrid, min mamma föddes på Torö i skärgården, en som man får förmoda bister vinterdag, som andra dotter till Elin och Edvin Johansson. I den lilla stugan fanns redan 2 barn, en pojke och en flicka. Om mina "riktiga" morföräldrar har jag skrivit i "Södergök.." ett krampaktigt fabulerande kring den tragiska händelse som så starkt lämnat djupa spår i våra efterkommandens liv. Att allt jag skrivit inte är med sanningen överensstämmande beror på att ingen fick veta något om den hemska skandal som fortfarande ekar genom släktleden. Skammen var för stor. En skam som jag vägrat att ta på mig. Istället ville jag förstå hur en kvinna kan drivas till att begå en sådan akt. Hur min mormor efter år av fattigdom, täta barnafödslar, ständiga uppbrott, flyttanden och annat elände till sist i ren desperation inte ser någon annan utväg . Arma kvinna!! Vad som verkligen hänt fick jag veta först på senare år. Det var inte morfar som var den stora FASAN! Edvin som dog ensam och barnlös i Spanska Sjukan, som fattig dräng hos en bonde, ett år senare. Och inte som vi trodde fängslad på Svartsjöanstalten.. Arma karl!
Den närmaste släkten har reagerat kraftigt på min berättelse och tar inte bara avstånd från den utan även från mig. Jag kan inte förstå vad som skulle vara så skamligt.? Vad är det skamliga?? Jag var faktiskt tvungen att skriva av mig det stora tunga sjoket som legat över mig genom åren. Jag får aldrig veta vad mamma sjäv hade att säga om berättelsen, vad jag vet läste hon den aldrig.
http://canoviktor.blogspot.com/ Södergöksbloggen.
Om mammas liv som fosterbarn hos Leonard Wilhemsson och hans fru i Gottröra vet vi inte heller så mycket annat än att de fick "göra rätt för sig" - ett hårt liv hos en småbrukare i roslagen under krisåren med tre barn, ett eget och så mamma och hennes lillasyster Elsie.. men de kan inte ha farit alltför illa. Och de fick i varje fall vara tillsammans. Mamma höll god kontakt med sina fosterföräldrar. Ibland var vi med och hälsade på mormor och morfar i Gottröra. Ljusa trevliga minnen! Tack mamma för det!! Jag vet ju att du kunde ha varit bitter och tagit avstånd. Mammas släkt, höll också kontakt med mamma och Elsie genom åren.
Såg säkert till att de inte for alltför illa som fosterbarn.
Om mammas liv som fosterbarn hos Leonard Wilhemsson och hans fru i Gottröra vet vi inte heller så mycket annat än att de fick "göra rätt för sig" - ett hårt liv hos en småbrukare i roslagen under krisåren med tre barn, ett eget och så mamma och hennes lillasyster Elsie.. men de kan inte ha farit alltför illa. Och de fick i varje fall vara tillsammans. Mamma höll god kontakt med sina fosterföräldrar. Ibland var vi med och hälsade på mormor och morfar i Gottröra. Ljusa trevliga minnen! Tack mamma för det!! Jag vet ju att du kunde ha varit bitter och tagit avstånd. Mammas släkt, höll också kontakt med mamma och Elsie genom åren.
Såg säkert till att de inte for alltför illa som fosterbarn.
Mammas äktenskap blev inte lyckade tyvärr. Min pappa flyttade ut när jag var tio år, och mina systrar och jag såg honom inte på flera år. Senare i livet hittade de tillbaka till varandra igen..
genom oss barn och barnbarn. Som frånskild mamma med tre barn på femtitalet fick mamma slita hårt med dubbla jobb, portvakt i huset på Bokbindarvägen, jobb på LME och Helios och jag minns att hon även hade hemarbete av olika slag. Stackars mamma! Vi var inte alltid så snälla som hon hade önskat. Desperationen fanns där hos mamma också! Nu efteråt är det inte svårt att förstå. Då blev vissa av hennes handlingar obegripliga och skrämmande. Men du gav inte upp!!! Du envisades med att försöka få lite lycka i livet!! För dina barn.. ett piano åt Ingalill, en Fiol åt Irene... allt fast du egentligen inte alls hade råd.. Du manade på oss... Läs! Studera.. bli något...
För dig själv! Förlovningen i tio år med en "gammal inbiten ungkarl" - Nytt giftermål med en inte fullt så inbiten gammal ungkarl och drömstället i Småland "Ekbacken" där jag VET att du upplevde stunder av total LYCKA.. i svampskogen intill, i dina prunkande blomsterrabatter,, tidiga mornar med kaffekoppen under en av ekarna..
Ett av dina uttryck! " Säg den lycka som varar beständigt! " Naturligtvis tog lyckan slut även denna gång.. och den kväll när Sven dansar ihjäl sig tillsammans med någon av traktens änkor är du på väg hem till din lägenhet i Stockholm efter att ha varit på din bror Olles begravning..
"Underliga är Herrens vägar" Det är så mycket vi inte begriper!!
Alla dog.. Din syster Elsie, dina vänner, Pappa, din första man - Din första kärlek, din fästman Gunnar, Din Dotter, min lillasyster Ingallill.. och sorgen bara växte och växte....
Din andra dotter, Irene blev det stöd och den hjälp som alltid fanns där.. Gudskelov!
Jag hade ju rymt fältet.. Till "paradiset"! Smitit undan mina plikter och levde livet i tropikerna!
Ett liv som jag har en hel del att skriva om vid senare tillfälle..
Jag hoppas ändå att mamma kunde se tillbaka på sitt förvånansvärt långa liv (med tanke på allt det som faktiskt kunde ha förkortat det) med glädje och tacksamhet där i sitt fina rum på Alby Närboende, där alla var så snälla och hjälpsamma, som hon uttryckte sig många gånger. Men hon undrade också varför hon inte kunde få dö! Hon ville bli befriad! Min mamma som var en kvinna som fick saker uträttade, var företagsam och iderik, av den gamla pliktfyllda, hårt arbetande sorten. Med stor kärlek till allt i Guds Natur.. med en lina och en krok vid något vattendrag, "Gröna fingrar" och fantastiska pannkakor, älskad av sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn av vilka flera, om inte allihop ärvt vår "Jaja's" Sjätte Sinne" .
Jag minns att mamma alltid sjöng när jag var liten.. fast sången tog ju sedan slut någonstans på vägen.. Precis samma sak har hänt mig!
Ja, ja!!!
Mamma lilla jag hoppas att du blivit den lilla fågel du ville bli när du dog!!! Inte en långtradarchaffis som ju var det andra alternativet. Jag hoppas att du kommer och hälsar på mig! Kanske var det du som sjöng för ditt första barnbarn Jennie där nere på den Thailändska stranden? Vi tror det!
Kära Mamma! Jag är så ledsen att jag inte kunde ta farväl!
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
O vad tröst, evad som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer;
Skulle jag som barn väl ängslas då!
Han, som bär för mig ett fadershjärta,
O han giver ju åt varje dag
Hult dess lilla del av fröjd och smärta,
Så av möda som behag.
Själf han är mig alla dagar nära,
För var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
Han, som heter både kraft och råd.
Att sin dyra egendom bevara,
Denna omsorg har han lagt på sig.
Som din dag så skall din kraft ock vara,
Detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila trygg och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär,
Och ej trons dyra tröst förspilla,
Som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att evad mig händer,
Taga av din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Tills jag nått det goda land.
Din förstfödda....
genom oss barn och barnbarn. Som frånskild mamma med tre barn på femtitalet fick mamma slita hårt med dubbla jobb, portvakt i huset på Bokbindarvägen, jobb på LME och Helios och jag minns att hon även hade hemarbete av olika slag. Stackars mamma! Vi var inte alltid så snälla som hon hade önskat. Desperationen fanns där hos mamma också! Nu efteråt är det inte svårt att förstå. Då blev vissa av hennes handlingar obegripliga och skrämmande. Men du gav inte upp!!! Du envisades med att försöka få lite lycka i livet!! För dina barn.. ett piano åt Ingalill, en Fiol åt Irene... allt fast du egentligen inte alls hade råd.. Du manade på oss... Läs! Studera.. bli något...
För dig själv! Förlovningen i tio år med en "gammal inbiten ungkarl" - Nytt giftermål med en inte fullt så inbiten gammal ungkarl och drömstället i Småland "Ekbacken" där jag VET att du upplevde stunder av total LYCKA.. i svampskogen intill, i dina prunkande blomsterrabatter,, tidiga mornar med kaffekoppen under en av ekarna..
Ett av dina uttryck! " Säg den lycka som varar beständigt! " Naturligtvis tog lyckan slut även denna gång.. och den kväll när Sven dansar ihjäl sig tillsammans med någon av traktens änkor är du på väg hem till din lägenhet i Stockholm efter att ha varit på din bror Olles begravning..
"Underliga är Herrens vägar" Det är så mycket vi inte begriper!!
Alla dog.. Din syster Elsie, dina vänner, Pappa, din första man - Din första kärlek, din fästman Gunnar, Din Dotter, min lillasyster Ingallill.. och sorgen bara växte och växte....
Din andra dotter, Irene blev det stöd och den hjälp som alltid fanns där.. Gudskelov!
Jag hade ju rymt fältet.. Till "paradiset"! Smitit undan mina plikter och levde livet i tropikerna!
Ett liv som jag har en hel del att skriva om vid senare tillfälle..
Jag hoppas ändå att mamma kunde se tillbaka på sitt förvånansvärt långa liv (med tanke på allt det som faktiskt kunde ha förkortat det) med glädje och tacksamhet där i sitt fina rum på Alby Närboende, där alla var så snälla och hjälpsamma, som hon uttryckte sig många gånger. Men hon undrade också varför hon inte kunde få dö! Hon ville bli befriad! Min mamma som var en kvinna som fick saker uträttade, var företagsam och iderik, av den gamla pliktfyllda, hårt arbetande sorten. Med stor kärlek till allt i Guds Natur.. med en lina och en krok vid något vattendrag, "Gröna fingrar" och fantastiska pannkakor, älskad av sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn av vilka flera, om inte allihop ärvt vår "Jaja's" Sjätte Sinne" .
Jag minns att mamma alltid sjöng när jag var liten.. fast sången tog ju sedan slut någonstans på vägen.. Precis samma sak har hänt mig!
Ja, ja!!!
Mamma lilla jag hoppas att du blivit den lilla fågel du ville bli när du dog!!! Inte en långtradarchaffis som ju var det andra alternativet. Jag hoppas att du kommer och hälsar på mig! Kanske var det du som sjöng för ditt första barnbarn Jennie där nere på den Thailändska stranden? Vi tror det!
Kära Mamma! Jag är så ledsen att jag inte kunde ta farväl!
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
O vad tröst, evad som kommer på!
Allt ju vilar i min faders händer;
Skulle jag som barn väl ängslas då!
Han, som bär för mig ett fadershjärta,
O han giver ju åt varje dag
Hult dess lilla del av fröjd och smärta,
Så av möda som behag.
Själf han är mig alla dagar nära,
För var särskild tid med särskild nåd.
Varje dags bekymmer vill han bära,
Han, som heter både kraft och råd.
Att sin dyra egendom bevara,
Denna omsorg har han lagt på sig.
Som din dag så skall din kraft ock vara,
Detta löfte gav han mig.
Hjälp mig då att vila trygg och stilla
Blott vid dina löften, Herre kär,
Och ej trons dyra tröst förspilla,
Som i ordet mig förvarad är.
Hjälp mig, Herre, att evad mig händer,
Taga av din trogna fadershand
Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
Tills jag nått det goda land.
Din förstfödda....
Thursday, August 03, 2006
Friday, July 28, 2006
Saturday, July 15, 2006
Spislycka...
I denna tid av oro i världen gläds jag åt att min nya spis fungerar igen.....
Det var ingen läcka på gasledningen, "bara" slangen bakom spisen som kommit i kläm..
så nu kan vi tryggt laga mat på den formidabla skapelsen.. ja.. när vi lärt oss alla finesserna.. programmerat och lusläst manualen...
Bara jag nu får takfläkten installerad också.. då ska jag baka bullar. Något jag inte gjort på tiotalet år.. alldeles omöjligt i den tropiska värmen.
Det var ingen läcka på gasledningen, "bara" slangen bakom spisen som kommit i kläm..
så nu kan vi tryggt laga mat på den formidabla skapelsen.. ja.. när vi lärt oss alla finesserna.. programmerat och lusläst manualen...
Bara jag nu får takfläkten installerad också.. då ska jag baka bullar. Något jag inte gjort på tiotalet år.. alldeles omöjligt i den tropiska värmen.
Thursday, July 13, 2006
Trögt
Jo just nu är det synnerligen segt, vilket naturligtvis märks på att jag inte bloggat på länge.
Allt tjafs med puertorikanska släkten och problemen med mina ögon gör att jag tappar lusten att blogga. Men när Zidane, stackarn shabblade bort Frankrikes "klara" seger i FotbollsVM hade jag nästan lust att lägga in mina synpunkter.. men vaddå! Nu är det krig i Mellanöstern och det förtar ju betydelsen av vad det var egentligen som italienaren sa till fransmannen..
Hur ska detta sluta? Kriget alltså? och min svärsons familj som bor bara ett stenkast därifrån??? Ruggigt! Och den där Bush som nu troligen gläds åt att israelerna skyller på Syriens och Irans roller i dramat, vilket ger honom den ursäkt han vill ha för ett anfall.
Mera död och elände..
och de som blir lidande är naturligtvis oskyldiga civila!!
Fy attan!!
Tuesday, April 25, 2006
Bara Det allra Bästa är gott nog!!!
Här hittar du Sara och Jörgens företag som säljer fantastiska möbler och annat för era barnrum!!
Titta in! Och säkert hittar Du något som passar precis!!
http://www.parvel.se/index.htm
Här hittar du Sara och Jörgens företag som säljer fantastiska möbler och annat för era barnrum!!
Titta in! Och säkert hittar Du något som passar precis!!
http://www.parvel.se/index.htm
Sunday, April 09, 2006
äntligen tillbaka från total isolering!!
Datorn är nu lagad, och på plats, visserligen efter mycken möda och besvär och dessutom totalt pånyttfödd..
dvs med nyinköpt hårddisk och litet annat... vilket naturligtvis medfört att allt sparat är BORTA!!! Phu!!
tur att bloggarna ligger ute i etern... och litet har jag på CD och Floppy!
Det känns som om jag kan börja leva igen.. Nu kan jag dra ut SVD:s korsord igen... AH!!!
jo, mitt öga är bättre.. förhoppningsvis kommer det att bli ännu bättre lite snabbare nu..
det har varit (och är) en riktig pärs.. något man inte önskar sin värsta ovän (nej minsann!!)
Så hjärtligt välkommen att höras av!!!!
Datorn är nu lagad, och på plats, visserligen efter mycken möda och besvär och dessutom totalt pånyttfödd..
dvs med nyinköpt hårddisk och litet annat... vilket naturligtvis medfört att allt sparat är BORTA!!! Phu!!
tur att bloggarna ligger ute i etern... och litet har jag på CD och Floppy!
Det känns som om jag kan börja leva igen.. Nu kan jag dra ut SVD:s korsord igen... AH!!!
jo, mitt öga är bättre.. förhoppningsvis kommer det att bli ännu bättre lite snabbare nu..
det har varit (och är) en riktig pärs.. något man inte önskar sin värsta ovän (nej minsann!!)
Så hjärtligt välkommen att höras av!!!!
Monday, March 06, 2006
Friday, March 03, 2006
inför öppen ridå
Nog förstår jag att jag sårat och kränkt.. och det är jag verkligen ledsen för vilket jag också visat, tror jag! Men hur jag än läser om och om igen det jag skrev (innan kapningen) så kan jag inte se att jag medvetet eller omedvetet skrivit ett enda elakt eller missriktat ord om min syster..
inget som förtjänar att jag skall "straffas" eller utsättas för "hotelser" och elaka påhopp...
Som mina underbara barn och barnbarn redan skrivit i sina kommentarer - så har jag inte medvetet gått in för att såra min syster.
Men nu kanske det kan glädja henne att hennes önskan beviljats!! Jag har fått mitt straff!! (Detta skrivs med ett halvt seende öga)
STORT TACK till barn, barnbarn och vänner som kommenterat.. och "försvarat" mig.
NEJ! "Föreställningen" var inte över!!
inget som förtjänar att jag skall "straffas" eller utsättas för "hotelser" och elaka påhopp...
Som mina underbara barn och barnbarn redan skrivit i sina kommentarer - så har jag inte medvetet gått in för att såra min syster.
Men nu kanske det kan glädja henne att hennes önskan beviljats!! Jag har fått mitt straff!! (Detta skrivs med ett halvt seende öga)
STORT TACK till barn, barnbarn och vänner som kommenterat.. och "försvarat" mig.
NEJ! "Föreställningen" var inte över!!
Thursday, January 19, 2006
Soliel
Tillbaka i vardagen......
Det har varit underbart roligt att ha killarna med sina tjejer här... fruktansvärt tomt när dom åkt hem igen..
Roligt att dom tyckte att det var fint.. deras hem i tropikerna.
Trots att allt inte var riktigt klart.. t ex så saknas fortfarande fönstren i vardagsrummet.. men vad gör det när man har evig sommar.. fast knoten var lite besvärliga emellanåt..
Saknar dom.. inte knotten..
Det har varit underbart roligt att ha killarna med sina tjejer här... fruktansvärt tomt när dom åkt hem igen..
Roligt att dom tyckte att det var fint.. deras hem i tropikerna.
Trots att allt inte var riktigt klart.. t ex så saknas fortfarande fönstren i vardagsrummet.. men vad gör det när man har evig sommar.. fast knoten var lite besvärliga emellanåt..
Saknar dom.. inte knotten..
Subscribe to:
Posts (Atom)