På förekommen anledning skrivs detta på hemlandsspråket. Inte för att jag inbillar mig att någon egentligen har lust att läsa om eländet. Inte nu längre. Men iallafall.. ifall att!
Den som ändå trots allt läste om vad som hände i Rättssalen den 11:e Januari och lyckades förstå det jag beskrev vet att det blev uppskjutet för sjunde gången.
Nej, eller Ja visst' min svägerska var inte där... ingenting nytt.. det enda nya var att hon lämnat in ´återbud´ meddelat att hon var intagen på sjukhus. Tydligen föranledde detta Domaren att även hon ´ta ledigt´med ursäkten att hon var tvungen att resa till USA.
Så.. där stod vi igen .. med lång näsa.. egentligen är det ju dom som ljuger som får lång näsa..men jag vet ju att det inte är det som är problemet med AM så det stämmer inte alls. Hennes nos är inte längre an nå´n annans.
Rutinmässigt utfärdades en förlängd ´partial´ dvs en halv.. protection order som vi inte ens orkade med att lämna ( kopian) till den lokala polisstationen den här gången...
men frågan kvarstod.. hur är det med henne egentligen.. är hon riktigt ordentligt sjuk?
Har det hänt något?
Till sist ringde A. till sin moster som kunde berätta att AM tagits in på Capistrano, ett privat mentalsjukhus. Men om hon fortfarande fanns där visste hon inte. Han ringde till dottern i Boston som när hon hörde att det var han i vanlig stil satte igång att vrålskälla och ösa ur sig anklagelser och oförskämdheter,, naturligtvis slutade samtalet med att A. gick och la sig..
och jag tog telefonen med mig för att kunna avbryta samtalen när hon fortsatte att ringa om och om igen till sena natten. Jag sa inte ett ord.. lät henne lyssna på den svenska filmen som jag tittade på... där bla en samlagscens specifika stönanden måste ha fått henne att undra...
Nej, hon la inte heller på... "Are you going to take the phone or... " men jag höll tyst..
ingen ide att prata med henne.. faktiskt inte!
Nästa dag ringde hon, pratade med A. Första samtalet pågick i den vanliga stilen... A. försökte säga något... Andra samtalet, hände något... efteråt trodde jag att han lagt på och ringt upp någon annan. Någon vän som kunde ge goda råd t ex... Men det var inte så... dom hade faktiskt fått igång ett samtal och kom fram till att så länge som AM har PO:n hängande över huvudet, så kan hon inte tillfriskna (tro´t den som vill).. och att inga diskussioner om arvet kan föras så länge det är så.. Visst! Det förstår jag också...
Så vid den kommande träffen den 24 jan. kommer jag att säga att jag inte längre ska driva frågan om PO. MEN att jag ska ha en försäkran om att så fort AM det allra minsta försöker att trakassera, attackera eller terrorisera mig/oss... inklusive telefonterror från henne och dotera,
så kommer jag att få en Protection Order för en lång tid!!!
Det luktar lite väl mycket UTPRESSNING....
och hon behöver ju inte veta att jag trots allt funderat på om jag inte skulle avbryta den här farsen i alla fall.... dessutom är det inte hälsosamt (för mig) med all den här sk-ten!!
Man mår bättre av att förlåta!! Ha!!
Aldrig att hon kommer att gå med på att diskutera vem som ska ha vad av arvet utan att vara den som bestämmer.... och sen sätter allt igång igen!!
No comments:
Post a Comment