SVENSKHET

På SVIV:S diskussionsforum finns en trådslinga om kring frågan VAD ÄR SVENSKT?

Många intressanta inlägg. Här är länken: http://www.sviv.se/

Mitt inlägg:

Svenskheten! En synnerligen intresseväckande tråd!
Vad är mera svenskt än Potatis! Det allra svenskaste torde vara Färskpotatis... bara tanken på nyupptagen potatis kokt i dill, matjesill, gräddfil och gräslök får det att vattnas i munnen!!
Och visst är det hemskt att inte få uppleva det... inte få sätta tänderna i en varm nykokt färskpotatis med en klick smör/margarin och svepa en iskall Skåne.. när man behöver det som bäst..
Men jag kan ju fortfarande drömma om det. Och just det kanske också är typiskt svenskt? Att vi svenskar blir så in i vassen svenska när vi lämnat vårt fädernesland och bosatt, grävt ner oss i främmande jord. Är det verkligen så med folk från andra länder. Jovisst! Klart att man vill bevara det man föds in i..
Sitt språk, sina traditioner, sina sagor, sina sånger och sitt sätt att tänka. Det var nog länge sedan Amerikaner la av med att äta med kniv och gaffel och varför ska man proppa i dem att det är betydelsefullt! Jo, om man är svensk vill man att saker ska vara på svenskt vis.. ibland! Många av oss är såna tror jag även om det kanske blir just i bagateller. Det kan ju vara viktiga saker. Som Språket t ex..
Jag har haft svårt att förstå varför folk här vägrar, jo faktiskt det finns ett utomordentligt starkt motstånd, att lära sig engelska. Eller amerikanska rättare sagt, för detta är ju helt beroende av att Puerto Rico är en amerikansk koloni och även bland många av dem som vill att det ska bli en delstat finns detta motstånd.
Man vet att om man ger efter så försvinner Puertorikanskheten!! Ett jobbigt faktum för min man som är lärare i engelska i en High School. Inte ens det faktum att engelska ju inte bara är amerikanarnas, dvs herrefolkets, språk kan överbrygga detta motstånd. Inte ens i detta teknikens tidevarv när det mesta sker på engelska. Så, i språket har vi vår identitet!
Tyvärr har jag inget IKEA här! Knappast några svenska vänner eller bekanta heller. Min man är infödd men pratar svenska efter 16 år i Sverige, våra söner är utflugna, en tillbaka till fäderneslandet (eg. moderslandet han är född på Södersjukhuset) den andra till San Diego (puertorikanen).. mina övriga barn, barnbarn och vänner finns på andra sidan Atlanten och jag lever på att datorn fungerar. Att jag kan lösa SvD:s kryss VARJE DAG, läsa såna underbara inlägg som Mona´s poetiska , klarsynta och jisses så vettiga inlägg... vaddå om det nu heter vattkoppor och inte vattenkoppor... typiskt svenskt att anmärka på det, emellanåt se en svensk film på..... läsa en svensk bok hitsänd av kära vänner därhemma... och försöka låta bli att tänka på att jag åldras i ett främmande land och inte lärt mig att behärska puertorikanskan. Men till Sverige och den nuvarande sk svenskheten har jag ingen lust att återvända.

Och här kommer:

Mona´s inlägg i debatten, det som fick mig att skriva mitt!: en reflektion över andras inlägg där bl.a Mona´s skriver potatis.. detta som ett förtydligande inför mitt ovanstående ... läs gärna de publicerades inlägg-- annars blir det lite underligt..

Svensk potatis har sina hyss i landet (den 18/01 20:25)

Svenskar är en alldeles speciell sorts potatis, som blygt och tyst sprider glädje och hemtrevnad med enkla medel och knog även i stenig jord. De är den rodnande sorten, lite avlânga och smala med utsökt smak som växer i smâ grupperingar med lagom avstând till varandra. Sällan bullriga om inte jordmânen varit lucker, för lätt och gödslad för dâ kan de bli lite runda och uppblâsta till formen med markanta ögon. Sinnesvärlden är naturligtvis starkt förknippad till jorden och ârstiderna, men vid kusten, där himmel och hav möts, ocksâ till lânga resor, gränsöverskridande, kunskapslängtan, skön renhet. Under vinterhalvâret ligger de i dvala pâ frostsäkert djup och funderar pâ nya tekniska metoder för att ta sig vidare och förbättring utan att väcka uppmärksamhet och lyckas i regel förvâna hela världen med nya gröna kraftiga sticklingar ovan jord som ger skörd vid midsommartid dâ solen kommit tillbaka och ger färg och form ât alla i potatislandet. Glädjeyran kan dâ inte beskrivas utan fester och högtider avlöser varandra under den korta sommaren och man firar jordens fruktbarhet och avslutar med havets röda kräftor som sägs ha en positiv inverkan pâ denna. Högtiderna firas med förkärlek i stämningsfulla fuktiga länder med en musik som pâminner om larvernas rytmiska borrande, potatisflugornas surrande och ett och annat vemodigt utdraget fâgelskrik. Livet är ju sâ kort.

Så sant, så sant!!! (min kommentar)