På sin Blog skriver Bodil om honom, och jag ryser....
så här skriver hon....
****För mycket
Jag har för mycket att säga och ingen tid att säga det på, jag vill berätta om Slas, om när jag skrev om Män i min ålder i kulturtidskriften BLM och fick ett handskrivet brev från Slas och vad som fanns i det brevet och vad det ledde till.
Jag vill skriva om kvinnor i min ålder - den enda kvinna i min ålder som jag vet någonting om - jag själv, för jag har sett Eastern Promises med Viggo Mortensen och kommer aldrig att bli densamma igen, jag gick ner trettio år där på Sergelbiografen, jag föll som jag alltid gjorde förr. Kom ut i det svarta bladerunnerregnet på Hötorget - både det att du går ut från biografen och är honom och att du går ut från biografen och vill ha honom för dig själv, jag trodde det var slut med det.Jag trodde fel. Viggo med bakåtkammat hår, grå tinningar, Viggo i skräddarsydd kostym och slips, Viggo i bara tatueringarna på det turkiska badet i ångan mot de två med knivar beväpnade tjetjenska maffiamördarna, Viggos blick, ärret på överläppen och gropen i hakan, jag trodde att jag hade allt det där under kontroll, att jag var förbi det, men det var jag inte. Så trots att jag har för många pressande projekt just nu, pjäser på Stadsteatern och Dramaten, Sista boken från Finistère i första version, förmiddag med Malou i morgon där jag ska läsa ur Kom och hälsa på mig om tusen år , trots att det inte är möjligt - det enda jag vill är att sitta på andra bänk i mitten med ingenting mellan mig och Viggo på filmduken igen. Ingen går säker, så blev det uppenbart.****
så här skriver hon....
****För mycket
Jag har för mycket att säga och ingen tid att säga det på, jag vill berätta om Slas, om när jag skrev om Män i min ålder i kulturtidskriften BLM och fick ett handskrivet brev från Slas och vad som fanns i det brevet och vad det ledde till.
Jag vill skriva om kvinnor i min ålder - den enda kvinna i min ålder som jag vet någonting om - jag själv, för jag har sett Eastern Promises med Viggo Mortensen och kommer aldrig att bli densamma igen, jag gick ner trettio år där på Sergelbiografen, jag föll som jag alltid gjorde förr. Kom ut i det svarta bladerunnerregnet på Hötorget - både det att du går ut från biografen och är honom och att du går ut från biografen och vill ha honom för dig själv, jag trodde det var slut med det.Jag trodde fel. Viggo med bakåtkammat hår, grå tinningar, Viggo i skräddarsydd kostym och slips, Viggo i bara tatueringarna på det turkiska badet i ångan mot de två med knivar beväpnade tjetjenska maffiamördarna, Viggos blick, ärret på överläppen och gropen i hakan, jag trodde att jag hade allt det där under kontroll, att jag var förbi det, men det var jag inte. Så trots att jag har för många pressande projekt just nu, pjäser på Stadsteatern och Dramaten, Sista boken från Finistère i första version, förmiddag med Malou i morgon där jag ska läsa ur Kom och hälsa på mig om tusen år , trots att det inte är möjligt - det enda jag vill är att sitta på andra bänk i mitten med ingenting mellan mig och Viggo på filmduken igen. Ingen går säker, så blev det uppenbart.****
No comments:
Post a Comment